kom igen!

Hej


Ja, eftersom jag inte kommer på något att skriva om så tycker jag vi fortsätter med Önskerubriker! 
 
Come on, HIT ME!!





Kommentarer
Postat av: Ida

Iom med att jag är lärarstudent så känner jag att det vore roligt om du skrev om din bästa planerade aktivitet på förskolan (eller som du gjorde medan du studerade) och varför, både ur ett personlig men även ett pedagogiskt perspektiv! :P Kände att det blev väldigt likt de frågor som man får på uni, men jag har länge funderat på den här frågan och hur roligt det skulle vara om du skrev om det! :)

Svar: Nu skriver jag aldrig om mitt jobb eller hur jag jobbar eftersom det är den privata delen av mitt liv och också så tror jag inte att majoriteten av mina läsare inte skulle vara intresserade av att läsa.
Meeeen jag kan skriva en rad här iaf! :) Min 'bästa' planering som ligger mig varmt om hjärtat var när jag hade ett barn på 5 år som inte kunde svenska. Det märktes tydligt att barnet kraftigt levde sig in i jaget. Då hen inte kunde leka med de andra barnen (trots att hen ville, men inte fick) pga hens brist på svenska språket så blev hen väldigt frustrerad, "livlig" och aggressiv (vilket är ganska förståeligt, en 5åring vill vara med andra barn och leka). Ofta stod hen framför spegeln och utforskade sig själv och sa sitt namn flera gånger.
Jag tog med barnet in på kontoret och började fotografera olika saker; ögon, tunga, näsa, öron, benen osv. Sedan laminerade jag bilderna och använde dessa dagligen (på olika sätt) i barngruppen. Barnets självförtroende och självkänsla ökade något enormt bara på några dagar för nu kunde hen dels säga fler saker än bara sitt namn och sen så lyfte jag hen inför barngruppen - hen fick synas och de andra fick beundra hen på bilderna. Hen blev någon för de andra barnen och inte bara det där jobbiga barnet som inte fattade svenska eller de sociala normer och regler som fanns i leken. På så sätt så blev hen inbjuden till lek av de andra och kunde njuta av sin tid på förskolan.

Några år senare träffade jag barnet som då gick i 1an och visst fanns jaget kvar, men då såg jag att hen hade lärt sig leka och svenskan var mer eller mindre flytande. Hen hade gjort en enorm utveckling och det gjorde mig glad i själen, att jag nånstans fått ta del av det och lagt en grund. :)
susanne

2012-11-24 @ 00:56:36





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback